blackeberg.blogg.se

Jag ska ta på mig mina glasögon. Vem bryr sig om hur man ser ut?

Don´t lose your eyes, vill jag bara påminna om.

Jag ska börja kanalisera mina inre ord och tankar. Trots att jag inte gillar datorer och dess strålningar.

Så börjar jag här och ser om energi kan hållas vid liv genom de tysta orden i tomma rum.

Jag går genom mitt liv med symboler, ord och bilder från tidigare liv, möten och erfarenheter.

Jag tror mig själv omedvetet se saker genom detta, ibland kryptiskt och genom ord.

I bland slår det helt fel, jag skäms om man inte frågar vad jag menar eller så drömmer jag om människor som finns i min vardag eller försvunnit bort. Alla kommer med budskap.

Korten har jag inte lärt mig spela än. Det finns många kanaler i oss.

När detta inte kommer till mig brukar jag försöka byta riktning och delmål. Ibland brutit upp livet. Skapat något nytt,

Livet är i ständigt flöde med sändningar och sprängningar.

Jag har precis avslutat en bildkurs på Södertörns högskola som fick mig att se detta ljus igen,

efter en tid av minst sagt prövningar. Jag kan inte släppa det, men vill inte heller att det slår över i mitt huvud för fort. Jag vill hitta balans och förståelse.

Slutet på kursen handlade om att vi skulle skriva tackbrev till varandra.

Jag öppnade omedvetet mitt kanaliserande eller jag försökte. En vän sa men det är du bra på, så jag försökte. Jag satt länge och försökte få fram budskapen i orden, som jag ser i alla.

Jag kommer inte direkt med budskap om att såhär ska det vara.

Jag har inga svar, Jag har bara min egen sanning, precis som du har din.

Man måste säga till om jag är dömande. Skratta eller tyck att jag är löjlig.

Jag är ingen rockstar utan rookie.

Alla resor människor gör kallar jag mirakelresor, som ger prövningar och välgång på vägen.

Jag har korsat vägar och i min eld skapat glädje och vemod.

Som har givit mig en känsla av att vilja se alla som de är och utifrån detta arbeta.

Ge kärlek, hopp och mod.

Jag tycker dock tiden är för kort, samhällets lakejer stressar på och rättspatos blir orättvisor.

Alla har sina förklaringar även jag.

Konst tappar sitt huvud och befinner sig på en platå mot en tom horisont, måste ta oplanerade vägar hem. Du har ditt inre krig mot världen, eller så tänker du bara att världen är din och tror på din skapelse berättelse.

Alla vandrar vi på jorden helt unika, ursäkta klyschan.

Jag har varit med om många budskap, så skriver jag om du somnar du i texten.

Sen har jag inte allt i mitt huvud på en gång, jag har som stöttar i mitt huvud som leder mig i mina texter och gång, dessa kommer oregelbundet, ibland som små grodor från min mun.

Säger någon reflektion, får jag tusen reflektioner.

Jag begär inte att någon ska förstå mig och mina ord, eller söker inte bekräftelse på min existens.

Den finns bara där som den är, precis som du

Jag är inte duktig på kallprat och improvisation. Med förberedelse, ljus och energi skapar jag ord.

Jag tycker om att sända fina budskap som förhoppningsvis slår rätt. Ibland är jag rädd att väcka olust, rädsla. Det är inte min mening. Då måste man fråga mig, vad jag menar? 

Jag tänker ibland att jag redan som liten vetat, funderade alltid på vad jag skulle göra av mitt liv?

Hur ska jag kunna föra fram en bil, var en stor fråga. När jag såg min mamma köra.

Jag tänkte också att jag aldrig skulle kunna ha ett normalt liv.

Vilket jag, beroende på hur man tolkar det har.

Jag är inte miljonär men alltid önskat mig mer pengar på fickan. Den som spar han har men det går ingen nöd, välbefinnandet kommer först. Jag arbetar bra när jag väl gör det. 

Mirakelresor finns och det kommer oregelbundet, bara man är uppmärksam på sina egna tecken, lär sig stänga av yttre påverkan som skadar dig.

Det är inte lätt ibland.

Världen har ju inte direkt blivit en trevlig plats men ljus finns inom dig, i oss alla.

Den måste bara få sin eld, för att glöda.

Kursen jag studerade slutade med en svart bok. Svarta böcker tar jag på allvar.

Böcker överlag där ord ska skrivas är heliga.

Denna bok jag fick med meningar till mig, väckte mina tecken till liv.

Jag kunde aldrig ana, att boken symboliserar allt jag tror på och vill med världen.

Jag kommer aldrig kunna stoppa värdsliga krig.

Men jag vill skapa en atmosfär och vistas i rum utan krig. Vi behöver alla stilla rum, där vi kan vara oss själv, speciellt i samhället, mot gemensamma goals för framtiden.

Den svarta boken skriven till mig, kommer jag bära med mig. Likt jag samlar på askar, symboler, autografer värt guld för mig.

Min fråga är, - Är detta min bok skriven till mig?

Jag har ju inte ens ansträngt mig, ett dugg. Jag går på intuition och känsla.

Försöker ta pauser och leda mig fram till den slutliga bilden, genom symboler och möten med text och bilder. Ibland är det oerhört svårt och det går inte allt beror på kemier, den andras inställning till livet och energier.

Hittills har jag fått kärlek och glädje, det är de som gör att jag fortsätter min resa i mina studier.

Jag ska nu börja skriva på mitt bildestetiska credo imorgon med glasögon på, så jag får ut mina budskap om bild på ett bra sätt.  

Jag hoppas vi möts igen. Hoppas det inte är allt för flummigt men det är så jag känner.

/Mvh Terran.