Personbeskrivning 1. Värdelös
Denna blogg kommer beröra oika personlighetstyper som jag mött, som påverkat mig genom livet på gott och ont. Som nu såklart är ett minneblott men erfarenhet gör än starkare. Om du går och tänker att jag är så bra, jag kommer överens med alla jag möter. Jag är älskad omtyckt och gör aldrig några fel. Då är det synd om dg. Vi utvecklas genom sunda konflikter och lära känna oss själva, även tysta, osynliga konflikter och skavsår existerar. Dessa svider mest eftersom de just är tysta.
Välkommen!
Du vet när du kommer och tänka på den där människan som väckt en upplevelse av dig som värdelös och inte lika smart som alla andra.
En fråga kommer idag till mig,
VARFÖR hennes skor verka ha skavt så jävligt?
Ja, den där människan som du alltid känt har haft något emot dig och du har gått på det hela livet, för att en dag vakna upp och se det hela som en film i ditt huvud. Din känsla och din upplevelse i mötet med en annan mänsklig varelse.
Som liten var du tvungen att vara kring denna människan, för du hade inget val.
Som liten satt du och funderade och det knöt sig i magen i bilen pväg mot Örebro.
Eftersom du redan då mottaglig och öppen liten människa, så kom känslan före mötet och efteråt sådär lagom till sovdags.
Alla intryck kom ivägen men det låg ändå där, som ett ont öga över dig.
Tänk sedan vidare. Det fortsätter tills den sammalänkning er emellan dör.
Hur mycket du än försökt, lekt "vuxen" (vad vuxen du definieras vara?) och försökt passa in.
Bekräftelse eller hopp om välsignelse = Ständigt nollställd.
Så vid 24 års ålder, får du ett recept på sockerkakan, skriven på hennes personliga anteckningsblock,
och på omvägar får du höra,
Hur den där människan lärt dig att baka en sockerkaka. Som om jag inte redan kunde det /Thess 24 år.
Du vet den där människan som skapar en upplevelse och osynlig men synligt jämför dig med andra. Du upplever dig som misslyckad efter varje gång du haft en upplevelse av denna människa, och det blir värre tillsammans med andra.
Det ligger i hur hon tilltalar andra, tilltalar dig eller inte tilltalar dig som hen tilltalar andra. Hur hon har gladare förväntningar på andra och på dig. Du är en påse skit knappt värd att få det där legendariska pengakuvertet. Inte ens förtjäna du ett forex konto.
Jag vet egentligen inte vad det var kärringen störde sig på, Jag vet aldrig varför det kändes som det visade sig vara. Eftersom tanten verkar höra av sig till andra kvinor i släkten på deras födelsedagar utom dig. Du är bortglömd, en skön känsla och en bris av frihet infinner sig.
Jag tror inte jag blir bjuden på hennes begravning.
Våra persona mix maxar inte och det kan vi heller inte begära av mänskligheten. Att vi ska gå och älska alla. Men visst kan man visa kärlek och respekt men varför försöka med något som har försökts i flera år av respekt och egen förminskande av sig själv.
Det räckte med ängel som hon sände. Som även har en historia cirka 7 år tillbaka i mitt liv, som hon inte har en aning om.
Samtidigt blir jag rädd, Hur kan jag ha låtit mig känna mig mindre än vem och den jag är och hur kan jag påverkats så..
Jag avskrev mig efternamnet PERSSON. Jag har aldrig kunnat förlika mig med efternamnet eller tillhörande släkt. MAN väljer sin familj, sa en vän.
JAG håller MED.
En familj är dem jag kan berätta allt för utan att bli dömd eller tillrättavisad.
Ibland har jag tillrättavisat mina egna synder inför kärringen. Bara för att se om hon bev nöjd. Hon blev nöjd, ett fint samtal hörde jag på omvägar.
Jag lät henne få rätt, efter vad jag trodde att hon tänkte var den rätta vägen i livet.
Trots att det inte finns den rätta och riktiga vägen.
Vi satt vid min morfars dödsbädd och jag sa att jag förstod något jag snabbt tog tillbaka i min tanke. Det var så avlägset mig, så jag minns knappt men jag såg hennes nöjda anlet. Hon fick rätt för något som jag än idag inte kan förstå vad, Undra vad hon sagt som jag ordagrannt inte vet, men något osynligt har alltid talat om det för mig,
Året efter får jag ett brev, Nu är du en riktig kvinna!
KVINNA? Tänkte jag! Vem bestämmer sånt? Inte hon hoppas jag.
Sen dör våran kontakt mer och mer ut och nu existerar jag inte mer.
Det är roligt att leka hennes karaktär, speciellt på teaterscenen.
Det värsta är när karaktären nässlar sig in i mitt egna inre och hem och gör mig liten, sårbar och den värdelösaste människan i världen igen. Då kan jag må extremt dåligt. Då brukar jag få den där känslan av att jag aldrig kommer nå mina mål, aldrig nå drömmarna i livet.
Du vet den där människan som inte säger någonting men kan ta den lilla stoltheten du har i från dig.
Eftersom ett möte med en sådan person kan få den som gör sitt bästa, att känna sig alldeles värdelös.
Sen blir jag förbannad på mig själv att jag undertryckte mina känslor hela tiden i närvaro av hennes existens, att jag inte bara kunde fråga.
Har du något emot mig? Kan vi tala om saken för det känns obehagligt och jag är en människa som behöver goda erfarenheter och relationer.